Källkritikens dag… | Sverigedemokraterna i Jönköping

Källkritikens dag…

Idag firas källkritikens dag av Jönköpingsposten med fler.
Men insändarartikeln nedan var tydligen för svårsmält för JP.
De vill inte publicera den och vägrar att svara varför på en direkt fråga.
Kan det ha att göra med sista stycket?
________________________________________________________________________________________________________

Känsla eller förnuft?
Jönköpingsposten skrev 5/2 om en afghansk familj som inte får stanna i Sverige. Det är en svår situation, barnen verkar sårbara. Det är lätt att känna med dem. Migrationsverket verkar vara cyniska. De kanske borde få stanna. Tänk om vi var i samma situation. Sverige är ju så rikt och det kostar ju inget.
Vänta nu! För det första, de utvisas efter noggrann bedömning i tre prövningar, där de befunnits sakna tillräckliga asylskäl. För det andra, var det inte det vi lärde oss hösten 2015 att vi inte kan använda känslor för att ta beslut. För det tredje, det kostar visst.
Känslor är bra. De hjälper oss att vara goda medmänniskor, att leva oss in i andra människors situation och tänder vårt engagemang. Problemet är att vi människor verkar ha svårt att kunna leva oss in i lidande hos människor vi inte ser och lidande som kommer att inträffa i framtiden. Vi ser inte lidandet hos människor som stannat i Afghanistan, Indien eller Sydamerika. De finns inte för oss om vi inte blir påminda. Resurser vi satsar i dag som gör att vi inte kommer att kunna lindra lidande i framtiden kan vi inte heller känslomässigt förstå. Kan de kraftiga reaktionerna på känsloreportage förklaras på annat sätt?
Det kostar. Skulle vi systematiskt ta in alla som har så svaga asylskäl som familjen i reportaget och som hotas av ”mycket konservativa värden” i hemlandet, skulle kanske en miljard människor i världen uppfylla kriterierna. Om en promille söker sig hit, när de ser att andra med svaga asylskäl får stanna, skulle skolan bli akut överbelastad, vården kollapsa, bostadsbristen bli skriande, utanförskapet accelerera, sammanhållningen smälta bort, brottsligheten öka än mer, det ekonomiska utrymmet bli mindre i decennier och statens kostnader för pensioner sänka framtida budgetar. Klassamhället skulle permanentas och biståndsbudgeten krympa igen. Sammantaget kostar det lidande, smulade framtidsdrömmar och död – här och för de resterande 999 promillena.
Det låter cyniskt, men vi måste vara vuxna nog att diskutera konsekvenser. Annars får våra barn betala ett mycket högt pris. Utan helhetssyn riskerar vi att ta tokiga beslut. Beslut måste tas med förnuft, försöka se och mäta alla värden och väga dem mot varandra. Svårt men nödvändigt.
I artikeln är det tydligt att mamman inte förstår att det finns ett pris i andra änden om de får stanna. Vi måste börja kommunicera de negativa följderna av migration till invandrarna innan de lämnar sina länder. Vi måste hjälpa dem att bygga upp sina hemländer och stå emot förtryck, för en bättre värld. Det är det enda sättet.
Slutligen hoppas jag att JP:s reportage inte hade syftet att påverka den stundande riksdagsomröstningen om att fler Afghaner ska få stanna. Centern är under sin nuvarande ledning påverkbar med känsloargument pga. sitt val av politisk taktik.
Staffan Eklöf (SD)