Referat från den antirasistiska manifestationen | Sverigedemokraterna i Jönköping

Referat från den antirasistiska manifestationen

Kära partikamrater och andra intresserade.

I går lördag 12/4 var jag med på Hoppets torg på manifestationen mot rasism (inte i tåget). Vi Sverigedemokrater tycker ju inte heller om rasism. Den äkta rasismen förstås. Den när man anser att olika folkgrupper har olika värde utifrån etnicitet och när man behandlar någon illa pga. att den har ett annat ursprung eller etnicitet. Jag tvekade länge, för precis som vanligt ville ingen definiera vad rasism är. Och det kan spela vänstern i händerna, som agerar som om vår systemkritik och en invandringspolitik med den allra minsta begränsning skulle vara rasism. Tokigt! Samtidigt är det viktigt att observera samhällsutvecklingen och att inte kapitulera från vårt avståndstagande från äkta rasism. Slutligen är det varje människas demokratiska plikt att försöka förstå meningsmotståndare. Jag refererar nedan manifestationen så som jag uppfattade den. Då kommer ni i alla fall att ha två versioner av verkligheten.

Tåget skanderade ”Krossa rasismen!” och ”Inga rasister på våra gator!”. Nyanser och förståelse är i och för sig inte demonstrationstågs bästa gren, men att bara möta aggression med aggression känns litet väl primitivt. Men så var det mest Vänsterpartiets deltagare och en feministisk gruppering som skanderade detta. Många andra var nog mest där för att plocka PK-poäng. Nya Moderaterna hade t.ex. slutit upp i ganska stor skara och såg till att det syntes vilka de var med västar och plakat.

Torgmötet började med ett tal av Dan Sylvebo, politisk redaktör på Jönköpingsposten. Talet rörde sig på en generell nivå och var ganska förutsägbart och utan nyanser. ”Ism-orden” radades upp på kö. Jag hoppade dock till när han fick till det att förintelse skulle ligga i någons agenda idag. Det var ett onödigt inslag som bara polariserar och grumlar förståelsen av dagens högerextrema rörelser. Den briljans som Sylvebo emellanåt visar upp i text fanns inte under lördagen. Så tyckte jag i alla fall.

Men sedan klev Johan Davidsson upp på scenen. Vilken kille. Ingen skulle ha klandrat eller kritiserat honom om han bara hade sagt vad som förväntades av honom – litet varningar, litet fördömanden och litet bekännelse till mångkulturen. Men nej, han talade om viktiga saker med äkthet och integritet. Han kretsade i början kring det personliga ansvaret och sade att det är viktigt att man vet vad man ställer sig bakom, både i livet och vid demonstrationer. Jag undrar hur många på torget som förstod att det även riktade sig till dem. Han underströk vikten av att man får säga sin mening men att man också ska ta ansvar för vad man säger och gör. Sedan sade han att han inte trodde att vi alla kan komma överens. Vi är alltför många och olika för det, men att man kan kräva att man bedömer varandra på rätt sätt. Davidsson fortsatte med att det är tur att människor är olika och trodde att olikheter gör att det fungerar bättre än om alla skulle var precis som han. Han pratade om att man får angripa honom för vad han säger och gör men inte för hur han ser ut eller vilken hudfärg han har. Sedan avslutade han med att säga att han är emot rasism.

Jag kan ställa upp på allt som Davidsson sade.

Kulturföreningen Stickets företrädare gjorde bort sig genom att säga att hon ville fortsätta. med att haka på något som Davidsson hade sagt – att Sverige tillhör alla. MEN, det hade Davidsson INTE sagt. Det var vad hon trodde att han skulle ha sagt. Davidsson har integritet. Hon fortfor sedan med att påstå att SvP och SD brukar säga att Sverige är deras land och att det passade bra att sjunga Michael Wihes låt Det är mitt land, det är ditt land, det är allas land. Jag undrar om hon förstod att hon hittade på om SvP och SD eller om hon bara var aningslös. Sverige är svenskarnas land och svenskarna måste få bestämma landets öde. Tidigare hade hon läst en dikt som hon tyckte var relevant. ”Först hämtade tyskarna kommunisterna, men jag var inte kommunist, så jag protesterade inte. Sedan hämtade tyskarna de fackföreningsanslutna, men jag var inte fackföreningsansluten, så …. O.s.v.”

Jag uppskattar att cirka 300 personer gick i tåget och att ca 100 till lyssnade på torget. Det är svårt att uppskatta, det kan ha varit litet fler, men säkert är att 1500, som en av arrangörerna har påstått, inte är sant. Extremvänstern var överrepresenterad. Revolutionär kommunistisk ungdom var där och hade en jätte-flagga. Likaså kommunistiska partiet. En liten syndikalistflagga och mängder av kubanska flaggor fanns. Vänsterpartiet och SSU, som ju också är tämligen extrema, flaggade glatt. Det mer sansade Socialdemokraternas moderparti fanns på plats med banderoll. Centern och Moderaterna likaså. ”Vanligt folk” var nog i minoritet.

Staffan Eklöf

Sekreterare SD Södra Vätterbygden